På väg till Japan – Andreas berättar

Vackra mäktiga åskväder, då naturen visar upp sig i form av blixtar och dunder, får mig att tänka på Andreas Schultz, eller ”Adde” som vi kallar honom på scoutgården. Hans stora intressen är nämligen elektricitet och naturen. Och att få uppleva sånt man bara gör en gång i livet, som att vara med på ett Världsscoutjamboree i Japan.

– Vi åker på söndag, berättar han med skratt i rösten. Jag har ingen flygrädsla eller så…jag är bara glad och längtar lite, för det här är något man gör en gång i sitt liv.

Andreas är 16 år och blev scout när han var åtta. Han gick med i Roslags Näsby scoutkår för att han sedan han var liten fascinerats av elektricitet och av naturen. För honom är de stora skogarna som en lekplats laddad med information. Scouterna har varit det bästa stället att lära sig mer och förena de här två intressena.

Redan i årkurs fyra började Andreas att spara till något stort. Han tänkte då att han någon gång ville köpa hus och bil och göra en stor resa.

-Min faster, mina mostrar, farmor och mormor och mina föräldrar har hjälpt till. Jag har till exempel fått pengar till jul och födelsedagar som skulle gå till min resa. Och efter den kommer jag att fortsätta spara till nästa stora projekt, berättar han ivrigt.

Men bara för att han planerar stora projekt sedan barnsben, betyder det inte att Andreas vill ha koll på allt i förväg. Han berättar att de fått en plan för hela resan med exakta angivelser för vad de ska göra i Japan.

– Man behöver inte veta allt så jag har läst på om resan dit och resan hem och vill inte veta vad som ska hända däremellan. Jag kollar inte i förväg till exempel om Tokyo, istället vill jag bli överraskad över att vi kommer dit. Jag vet vilka platserna är men inte mer… det är en rundresa men jag har inte kollat upp allt det där.

Han är inte heller så noga med packningen. Det finns en grundpackning men ingenting som han absolut inte kan vara utan.

-Scoutdräkten måste jag ju ha med mig, annars tänker jag mest på det som jag vill ta med mig hem. Vykort vill jag ha för att tacka dem som hjälpt mig med pengar. Och så några små souvenirer som är typiskt japanska som bevisar att jag varit i Japan – som bara finns i Japan. Det ser jag fram emot att hitta.

Jag frågar om förväntningar och mål med resan och vi kommer in på olika kulturer, religioner och språk. Det märks att det här är viktigt för Andreas och att han har tänkt mycket på det.

– Jag vill förstå bakgrunden till varför människor lever och handlar som de gör, inte bara lära mig via tv och nyheter. Jag växte upp här i Sverige med mina beteenden och det är min vardag, det är enda synvinkeln jag haft. Jag vill se saker utifrån andras ögon. Jag vill ha deras synvinkel, inte bara min. Med min synvinkel kan jag få en fel uppfattning om andra och nu får jag förhoppningsvis lära mig att se på saker utifrån andra personers perspektiv. Och sedan är det faktiskt så att min engelska inte är perfekt. Att prata är inga problem men grammatiken… så det är bra att få öva mycket under en hel månad.

I juni gick Andreas ut nian på Näsbydalsskolan. Efter sommaren blir det Åva gymnasium med fokus på el och energi. Självklart, om man är fascinerad av elektricitet. Men det är många veckor kvar tills dess. Imorgon går planet och jag är säker på att det blir en fantastisk upplevelse för vår Adde. Något säger mig också att när han landat där så kommer Japan aldrig mer att bli sig likt igen.

Mariela Du Rietz Concha Ferreira